När jag loggade in på facebook tidigare idag kunde jag se massa uppdateringar om att det kommit snö uppe i norrland, här nere i Malmö blåser det jätte mycket och regnar, tydligen är de klass 3 varning här nere. Så känner mig inte så sugen på att gå ut, tråkigt att vi skulle få sånt här väder just idag! Jag som sett fram emot att gå på julskyltningen. Får se om vi trotsar vädret och går en sväng ändå.
Jag började för en stund sen att rensa bilder på min hårddisk så det ska bli någon ordning. Och nu tänkte jag avslöja något privat som jag länge gått och funderat på om jag ska dela med mig av eller inte, och har nu kommit fram till att jag vill dela med mig av det. Det är ju trots allt min blogg, så jag måste få kunna skriva av mig.
Ni som inte känner mig så kan jag tala om att det tog slut mellan mig och killen i somras efter 7,5 år tillsammans, vi är inte vänner och har ingen som helst kontakt med varandra då han var oärlig och egoistisk. Gick in i ett nytt förhållande ca 5 veckor efter det tagit slut mellan han och mig.
Det började med att det tog slut samma dag som jag kom hem ifrån USA, jag frågade honom om han hade träffat någon ny men han nekade till det och sa att hans kärlekskänslor börjat svalnat innan jag åkte och att han tvekat på vårt förhållande, och det har han inte nämt något om överhuvutaget innan, utan kommer och säger det när det är för sent att göra något åt det. Jag däremot hade fortfarande känslor kvar för honom och beslutade att försöka vara vänner, så vi hade kontakt via telefon och facebook. Men ca en vecka efter det tagit slut drömde jag att han träffat någon ny, så samma dag var jag i lägenheten som vi bodde i, började plocka grejer för att flytta ut då dyker han upp och jag frågar honom om han inte träffat någon ny och sa att jag vill inte att du ska behöva ljuga för mig. Först nekar han men sen kommer det fram att han träffat en tjej då jag varit borta, och när han prata så sa han att "man kan inte rå för känslor" osv. Jag vart helt förstörd, vi pratade ett tag men sen tog jag bilen och åkte därifrån. Vi prata inte med varann på 1-3 dagar, han ringer mig men jag vill inte svara, men eftersom han inte ger sig svarar jag till slut. Han säger då att jag missförstått honom, han hade inte fått känslor för någon och vill att det ska vara rättvist mot honom, vad han menade med det vet jag inte riktigt? I alla fall säger jag typ "ska jag tro på detta? Du gör inte detta bara för du vill kunna ha kontakt med mig?" Han säger att han inte gör det, men jag känner på mig inombords att detta inte är sanning, men jag beslutar mig för att ha kontakt ändå och träffar honom för att prata ut dagen efter. Jag sa till honom "Det enda jag ber om efter 7,5 år tillsammans är att du ska vara ärlig". Han går med på det. Vi pratas vid på telefon vissa dagar, och en dag när mamma och jag är i stan ringer han, och rätt som det är frågar han "När får jag träffa dig då? Det känns som jag förlorat en del av mig själv" Jag känner gråten i halsen och vill säga att jag oxå känner så, men säger inte det för jag vet att jag kommer börja gråta så jag säger bara att jag inte vet när vi kommer träffas igen. Sen några dagar efter skriver jag ett sms till honom och talar om precis det och hur jag känner. Får ett svar tillbaka att han haft 7 underbara år med mig men att mer än vänner blir vi nog inte. Jag blir jätte ledsen och förvirrad, då han sagt saker på telefon som gjort att jag fått förhoppningar. Under tiden jag har kontakt med han så umgås han med tjejen, men varje gång jag pratar med honom så säger han "vi umgås bara som kompisar". Men jag känner på mig att det är mer än så, men på något vis vill jag tro honom. Sen kommer marknadshelgen uppe i Hudik, på fredagen går jag med min syster och sedan på kvällen när jag loggar in på facebook ser jag att han blivit vän med tjejens syster, bror och systerns pojkvän. Då får jag det bekräftat att han inte talar sanning. Jag skickar ett lång argt sms att jag vet, han kan sluta ljuga osv. Får inte svar för en dagen efter, då skriver han att han inte ljugit, han hade inte velat ta upp de pga att jag inte mådde bättre av det samtalsämnet. Jag skrev att "ne jag blir inte gladare av detta samtalsämne men hellre sårad av sanningen än jag ska bli glad av dina lögner." Och sen skriver han "Jo men detta var inte planerat så klart. Vi träffdes 2 snabba gånger när du var i USA, bara som kompisträff. De va ca 2 veckor sen ihopslagningen skulle ta form men de är ju bara på prövotid." När jag läste det sms:et tänkte jag, hur är man tillsammans med någon på prövotid? Är detta ett skämt? Jag har läst upp det sms:et för dom flesta i min omgivning och dom undrar också. På lördagen går jag också på marknaden, får ett sms att han ska gå ner på marknaden en sväng och jag skriver tillbaka att han ska hålla sig borta ifrån mig. Står med mina kompisar får syn på han och tjejen och vänder ryggen till för att dom kommer gående mot oss. Jag skickar sedan iväg ett sms till min syster som är på frasses och äter och talar om att han gått förbi med henne, får tillbaka ett argt sms att han kommit och gått förbi min syster med tjejen och log och sa hej, syrran skakade bara på huvudet för hon tyckte han bettet sig så illa mot mig, och var besviken eftersom han inte varit ärlig. Trodde han verkligen att alla skulle vara glada och heja på honom efter detta? På söndagen var jag på marknaden igen, sen efter åkte jag till lägenheten och hämta det sista, åkte sedan och lämnade nyckeln i brevlådan hos hans pappa. Skickade ett sms och talade om att nyckeln låg där och skrev "Ha ett bra liv". Fick tillbaka massa sms där han tyckte att jag sårade honom, var hård, våra 7 år betydde inget för mig osv. Men det var hans beslut att vara oärlig och inte tala om för mig som det var ifrån allra första början. Varför ska det vara så svårt att tala sanning och vara ärlig? Det var de enda jag begärde och han gick ju med på det men ändå får jag veta genom facebook att dom är mer än bara vänner. Har även sett att det var han som kontakta henne på facebook, han måste ha fattat intresse för henne ifrån allra första början.
Han tycker inte han gått bakom ryggen på mig eller att han gjort fel, men det tycker jag, och även alla i min omgivning. Sen vet ju inte jag vad han sagt till dom i hans omgivning, men uppfattningen jag fått är att han inte sagt mycket alls, jag träffade nämligen hans mamma innan jag åkte ner hit till Malmö och då frågade hon mig om han och jag hade kontakt, men det hade vi ju inte, dessutom så skrev han att alla visste att han är i ett nytt förhållande. Men jag träffade på hans morbrors fru och jag prata på som att hon visste att det var slut osv. Sen får jag veta av hans mamma att dom inte alls visste, så hon hade blivit chockad. Kan säga att jag har gråtit många tårar sen de tog slut, men det gick kanske 2 veckor utan gråt, men efter den dagen jag träffat hans mamma grät jag mig till sömns igen, var återigen besviken att han inte talat sanning och inte sagt nått till sin familj om att vi inte har kontakt. Tycker dom förtjänar att veta, vi var ju trots allt tillsammans i 7,5 år och har gått igenom mycket.
Detta är den största andledningen att jag tog beslutet att flytta ner hit till Malmö, för jag vart påmind överallt, Hudik är en liten stad, risken är stor att man träffar på han, hans familj, kompisar och bekanta och vi bodde ju där tillsammans i många år också. Sedan satsade jag på att söka jobb i Sundsvall, då en av mina bästaste vän bor där. Men gick inge bra, kände mig deppig och ofta satt jag bara inne och orkade inte gå ut då jag bara kände för att gråta. Lämnade cv på stan men utan resultat och kände till slut att jag vart påmind där med, då vi åkt upp dit tillsammans många gånger. Kände att det behövdes göras något drastiskt, så jag tog steget att sticka ner hit. Och det var det bästa för mig, ny miljö, nya människor och en stor stad.
Tack Natalie som gjort detta möjligt! <3 Du är bäst!
